ajnaz afrasiabi

jess. om från i tisdags:
vad fina ni är! ta inte detta på fel sätt nu men jag kände bara att det är något jag måste kommentera..jag vet att ordspråket "man blir som man umgås" inte alltid alls behöver stämma in och i detta fallet tycker jag inte det gör någonstans. dina vänner betyder nog hela världen för dig och ni trvis säkert jättebra tillsammans men jag förstår (ta det inte på fel sätt som sagt) inte hur du kan passa in med de där tjejerna? då menar jag, tankemässigt.. hur ska jag förklara det?! inte för att se ner på dina vänner eller så för de är ju en del av ditt liv, men efter att ha läst din och sedan deras blogg förstår jag inte vad ni kan ha gemensamt. du verkar vara en smart tjej med fötterna på jorden som vet vad du vill samtidigt som du är modemedveten, kan ha kul när du vill och gör vad du känner för. men de där tjejerna, nä jag vet inte..det ser ut som att ni är på en helt annan nivå, det är tusen kilo puder, smink, spruta in saker i läpparna och bara massa fest och tupering av håret (hon där blonda dvs.) när det gäller dem. och du verkar ha jävligt mycket mer i huvet än att bara tänka på det. nä som sagt, ännu en gång, ta det inte på fel sätt, bara något jag tänkte på.. och du behöver inte publicera denna kommentaren om du inte vill:) ta hand om dig!

SVAR: Jag vet inte riktigt var jag ska börja haha. Men jag kan börja med att säga att jag inte tar din kommentar på fel sätt! Det är snarare tvärtom, jag är glad över att mina läsare ser mitt "riktiga jag" här på bloggen. Jag har helt enkelt valt att kretsa min blogg kring mitt riktiga liv och min vardag. Det ni läser är ju "jag".

Det som du har skrivit i kommentaren har jag hört många gånger förut. Jag har ofta fått frågan "varför umgås du med just DEM vännerna hela tiden? Hur kommer det sig att just DEM är dina bästa vänner?". Svaret är faktiskt inte så svårt; jag älskar dem och jag trivs med dem helt enkelt! Jag har jättekul tillsammans med dem. Och vissa har jag ju känt ända sen jag var jätteliten! Vi har faktiskt mer gemensamt än man kan tro.
Men ja, sanningen är att jag inte passar in bland mina tjejkompisar till 100%, och det kan mina vänner också bekräfta haha. Men jag är såklart också en tjejig-tjej precis som mina vänner, men allting handlar om prioriteringar!
Jag fixar mig också när jag ska gå på t.ex. disko, men jag behöver inte fixa mig mycket för att känna mig fin. Jag behöver liksom inte mycket för att bli nöjd.
Jag tycker alltså att mina vänner är skitsnygga när de fixar sig, men jag själv behöver inte gå så långt för att må bra.
Jag har alltid varit såhär. Jag har umgåtts med min "motsats" i hela mitt liv, och det började väääldigt tidigt. Jag har alltid haft fötterna på jorden och varit ambitiös och tagit skolan på stort allvar, men jag brukade aldrig umgås med folk som var precis som jag själv haha. Fråga mig inte varför.. haha. Och detta har ju hängt med hela livet. Just därför har jag också lyckats stå emot all grupptryck. Jag har alltid varit mig själv och kört mitt eget race, oavsett vem jag har umgåtts med. Jag har exempelvis fått höra vissa kommentarer jäääättemånga gånger. "Varför är du så vit, varför solar du inte?". Svar: Jag hade såklart hellre velat vara brun men jag tänker inte gå och sola bara för att alla andra hela tiden påpekar det.
Har även fått höra "shit, ska du plugga i Polen i 6 år? hur fan pallar du? kommer du inte få ångest?". Svar: Har man drömmar så har man.
Just därför har jag också fått mycket respekt, för jag har aldrig varit någon jobbig och divig människa som bara är ute efter uppmärksamhet från allt och alla.

Jag tycker såhär: Man ska alltid vara sig själv, och man ska aldrig döma människor i förväg. Om jag hade dömt folk i förväg så hade jag antagligen inte haft samma vänner som jag har idag.
Och man ska heller aldrig ändra på sig bara för att man är med olika sällskap. Och bara för att man är med en grupp människor som är annorlunda så ska man aldrig ändra på sig bara för att passa in och få samma sorts uppmärksamhet.