storebror<3
Har varit så van vid att ha min storebror här hemma varje dag:(. Har inte haft honom hemma såhär länge ända sen han gick på gymnasiet..
För en timme sen åkte hans vänner (våra gäster alltså) tillbaka till Växjö, och min bror åkte med dem. Han saknar sina vänner och sitt hem jättemycket, och det kan jag verkligen förstå. Men jag saknar honom redan haha, känns så jävla tomt här hemma utan honom.. Men han ska bara vara där i ett par dagar:).
Jag har spenderat jättemycket tid här hemma den senaste tiden, dels för att vi har haft gäster från Iran i en månad, och dels för att min bror är sjuk. Jag har velat vara med honom hela tiden och hålla honom sällskap.
VARJE gång jag gick ut så tänkte jag på honom, "Ah medans jag är här ute och har roligt så sitter han hemma i soffan".
Många av er tänker säkert "Ja men och, han är ju en vuxen människa, han klarar ju sig ensam, och han kräver ju inte att du ska vara hemma för hans skull?".
Men det handlar inte om vad han vill eller inte vill. Jag är helt enkelt en sån människa. Även om han säger "Ajnaz, gå ut" så vet jag att han innerst inne vill att någon ska hålla honom sällskap, även om han inte SÄGER det. Och mina föräldrar ger ju inte samma sorts sällskap som jag ger. Föräldrar och syskon är två helt olika saker. Och hans vänner bor ju inte ens här, så det gör ju att jag vill vara hemma med honom ännu mer. Jag älskar min bror över allt annat på denna jord.
Ni som inte förstår detta, det enda jag kan säga till er är: Ni hade förstått ifall er familj hade råkat ut för samma sak.
