ajnaz afrasiabi

Kommentar till gammalt inlägg (som jag tagit bort):
Så synd asså, att du är så besatt av skolan. Du kommer inse senare i livet vad du har förlorat i livet och skolan är inte allt. Visst skolan är viktig men det finns en gräns till allt.Man kan inte hålla på och skita i människor när man är för upptagen och sedan när man har tid så förväntar man sig av sina kompisar att de ska ge dig tid.hallå ? vaknaaaaaaa

Det var just därför jag tog bort inlägget, jag visste att jag skulle få en sån här kommentar förr eller senare. Och jag tycker det är mesigt att skriva en sån kommentar utan att man vet vem eller HUR jag är som person.
Skolan är mitt liv, och jag önskar att omständigheterna var annorlunda, MEN eftersom min dröm baseras på skolan så har jag inget annat val, eller hur? Jag vill bli läkare, och genom att lägga skolan åt sidan så minskar jag även mina chanser att få bra betyg.

Jag förväntar mig heller ingening från mina vänner och det vet dem om. Jag kan inte sitta och be om ursäkt för att jag har läxor och prov osv, för det är inte mitt fel. Hade det varit mitt fel så hade jag bett om ursäkt, det är självklart! Men min skola och linje funkar helt enkelt så. Vi får läxor varje dag, och vi har i princip ett prov varje vecka. Och om mina vänner älskar mig så förstår dem mig. Jag kan inte tvinga folk att vara min vän. Hade jag förlorat mina vänner så hade jag blivit sjukt ledsen, det går inte att beskriva med ord hur ledsen jag hade blivit. Men jag är som jag är, antingen får man acceptera det eller inte. Jag vet att det går att planera sin tid bättre, och jag jobbar på det, men om jag inte kämpar i skolan så når jag aldrig mina mål. Tyvärr kan jag inte nå mina mål genom något annat sätt, varken pengar eller kontakter kan hjälpa mig, bara mina betyg. Och eftersom jag vet att skolan är min enda väg så måste jag välja att satsa på den. Jag har mindre än en termin kvar så jag försöker verkligen hålla ut. Jag mår psykiskt dåligt när jag inte kan umgås med mina vänne, så ni ska inte tro att allt är frid och fröjd när jag sitter dränkt i mina böcker. Jag önskar att jag kunde mått bättre, men tyvärr, så är livet...